Home » Ögonklinik » Ögonoperationer » Diagnostisering och behandling av näthinnan » Glaskroppsdragning, makulahål och epiretinalmembran

Glaskroppsdragning, makulahål och epiretinalmembran

Makula, varför så viktig?

Makula (eller gula fläcken) är en punkt centralt på näthinnan. Anatomiskt ligger den i mitten av ögat och möjliggör vår syn rakt fram, att känna igen ansikten samt att läsa.

Trots att den bara utgör en mycket liten del av hela näthinnan innehåller den de celler och den struktur som möjliggör de mest komplexa visuella funktionerna.

Om det uppstår ett problem i makula kan effekten av problemet få riktigt tråkiga följder då vi kan förlora dessa förmågor helt. Det är därför som oftamologer har stor respekt för sjukdomar som påverkar detta lilla område i ögat. I denna text tittar vi närmare på tre möjliga sjukdomar.

Ögats struktur

Ögongloben är en sfär vars bakre väggar formar näthinnan, så näthinnan har en oval form, som om den var en kupol. Om vi jämför den med en biograf och dess filmduk skulle vi kunna säga att biografen är ögats vägg och filmduken, där bilden projekteras, är näthinnan.

Näthinnan är alltså en tunn hinna som sitter fast på ögats insida.

Men vad håller den på plats?

Det finns två mekanismer; På ena sidan finns det ett ”lim”, som produceras på intercellulär nivå, som fäster näthinnan vid ögats vägg, och å andra sidan är det glaskroppen, som är en geléaktig substans, som fyller ögats insida och som sitter fast i näthinnan och håller den på plats. Den har alltså en stöttande funktion.

Vanligtvis sitter glaskroppscortex (glaskroppens yttre hölje) fast i ögats inre vägg, och har därför direktkontakt med näthinnan.

Glaskroppsavlossning.

Med åldern, vanligtvis efter 40 år, degenererar glaskroppen som då blir mer flytande. När
den inte längre har samma konsistens som tidigare tenderar den att kollapsa och separeras
från näthinnan på vissa ställen och dras då ihop där den fortfarande sitter fast. Detta är
normalt när man åldras och kommer därför att drabba oss alla.

Glaskroppsdragning vid näthinnan

Ibland är avlossningen inte total och den kvarvarande adhesionen kan innebära negativa konsekvenser för ögonhälsan.

Vi skulle kunna säga att en total glaskroppsavlossning är det bästa som kan hända, eftersom att om den är helt separerad orsakar den ingen spänning i näthinnan och då inte heller någon skada.

Glaskroppsdragningen kan ske vid botten av glaskroppen och kan orsaka en reva eller ett hål i näthinnan samt upprepade näthinneavlossningar, detta ämne kommer vi in på senare.

Men om dragningen sker i makula, vilket definierats tidigare, så handlar det om en glaskroppsdragning vid makula, i vilken vi observerar, liksom i glaskroppens senhinna, ett område där den sitter fast (glaskroppscortex) och ett annat som drar det som inte sitter fast, vilket orsakar deformering av näthinnan, vilket patienten kommer att uppleva som suddig eller förvrängd syn (krokiga linjer).

Dragning

Delvis avlossning

Innan glaskroppsdragning av denna typ kan patienten uppleva:

I vissa fall kan problemet försvinna av sig själv, glaskroppen blir helt fri, dragningen försvinner och inget ingrepp behövs.

Andra gånger, speciellt vid symptom som dem nämnda ovan, måste patienten genomgå operation för att dragningen ska släppa.

Makulahål

Ett makulahål kan ses som en allvarligare variant av dragningssyndrom, vari kraften i dragningen gör så att näthinnan går sönder.

Detta är troligtvis den minst önskade situationen. Patienten kommer att uppleva en svart fläck i mitten av synfältet samt varierande, om än alltid allvarlig, förlust av synskärpan. Även detta kan behandlas med kirurgi genom att ta bort dragningen i området omkring hålet. I de flesta fall sluts hålet när detta görs. Men det är bra för patienten att veta att bara för att hålet sluts behöver det inte innebära att synen återställs, även om det i de flesta fall sker några månader efter ingreppet.

Epiretinalmembran

Epiretinalmembranet är en elastisk, lite genomskinlig vävnad som sitter på näthinnans yta.

I denna kan det inte uppstå några glaskroppsdragningar, men total glaskropssavlossning och membranet ligger i direktkontakt med näthinnan.

Detta sker hos uppskattningsvis 2 % av personer över 50 år och risken att det sker ökar med stigande ålder. I de flesta fall är orsaken okänd.

I detta fall är skillnaden mot glaskroppsdragningen, som vi talat om tidigare, att avlossningen är total, men ett tätt membran bildas på ytan av näthinnan som på grund av sammandragningar deformerar näthinnan, med det uppstår ingen uppåtgående dragning, vilket sker vid dragningssyndrom, utan en tangentiell dragning, alltså i sidled, vilket gör så att att näthinnan blir skrynklig där den sitter fast. Symptomen liknar dem som uppstår vid glaskroppsdragning vid makula.

Vilka symptom borde jag vara uppmärksam på?

De huvudsakliga symptomen är förvrängd och suddig syn.

Det finns andra besvär som orsakar samma symptom men det är ögonläkaren som genom
undersökning och bildtester som kan ge svar på vad det är.

Bilden längst ned kallas amslernät och det används som en referens för att avgöra om ett
bestämt besvär påverkar makula.

Patienten tittar på mitten av bilden, punkten i mitten, och ser om linjerna i ett speciellt
område ser krokiga ut. Om detta är fallet kan de vara bra att låta en oftalmolog undersöka det.

Och om diagnosen är bekräftad?

1) Observation och undersökning: ibland är det nödvändigt att patienten kommer för återbesök hos läkare för att avgöra om det sker eventuella förändringar som kan kräva andra åtgärder eller ibland kan besvären läka av sig själv med resultat att dragningen försvinner.

Undersökningarna under återbesöken sker vanligtvis med ett test som heter optisk koherenstomografi, vilket möjliggör för läkaren att observera mografin och dragningen
i makula samt studera vilka förändringar som uppstår.

2) Kirurgi: I andra fall är det nödvändigt med operation för att få dragningen att släppa samt
för att förhindra att processen förvärras.

Operationen kallas vitrektomi. Denna går till så att
man genom små snitt i ögat för in instrument med vilka läkaren får dragningarna att släppa
samt tar bort membran och dragningar från makula, och minskar symptomen.

Gör ingreppet ont?

Det är inte ovanligt att patienten upplever visst obehag när bedövningen läggs men själva
operationen gör inte ont.

Hur är den postoperativa perioden?

Operationen tar för det mesta ca 30-45 minuter. Vanligvis utförs den med lokalbedövning
och en viss grad av sedering, och patienten kan återvända hem efter ingreppet. Patienten
ska sedan följa läkarens instruktioner, som i princip består av vila utan anstängning eller
plötsliga rörelser. Efter några dagar kan du leva ett i stort sett vanlig liv och återuppta dina
dagliga aktiviteter.

Vad är det slutgiltiga resultatet med hänsyn till synen?

Det är svårt att förutse och det kan skilja mycket mellan olika patienter.

Det finns fall där synen nästan återgår till vad den var tidigare och andra där förbättringen inte skett i samma grad. Vi vet att vi med hjälp av kirurgi kan stoppa utvecklingen av sjukdomen samt synförlusten som förknippas med den. Vi vet också att upplevelsen av böjda objekt och krokiga linjer förbättras och även kan försvinna.